Hej på er........Det har gått en tid sedan jag skrev här....
Har tyvärr inte haft varken bildskärm, tid eller inspiraton.
Men skall försöka bättra mig nu...

Önskningar...Hur är det med dem egentligen? slår de in eller ger man upp och sedan glömmer man och vips så har de slått in utan att man tänker på det?
Drömmar, är det samma sak med dem?...Har ni tänkt på det någon gång?
Visst har man drömmar som är ouppnåeliga och sedan drömmar som är realistiska, det har vi ju alla...
Jag har kommit till insikt ijallafall om hur jag är och hur jag fungerar i den här frågan..
Allt tar sin tid och lugnar man sig och gör allt man kan för sina drömmar så slår de in förr eller senare...Kanske inte riktigt som man hadde målat upp för sitt inre från början , men en del eller mycket kan ju förrändras på vägen till målet...
Man skall inte stressa fram något, utan den dagen man vet och hur, så gör man det utan att känna ånger eller att det inte går, förr eller senare kommer den dagen, man vaknar och vet precis hur man skall göra..
Jag önskar er alla tid, tro och drömmar, för utan dem vore vi inte människor, drömmar gör oss till en del av dem vi är och det vi strävar för i livet, vad det än gäller...Sen mina vänner, kärlek, till vänner , oss själva, familjen och livet, och att ni får kärlek tillbaka....
Kram på er där ute....
Mia...

Bevis....

Bevisen börjar rulla in........

På saker jag misstänkt länge.länge har jag väntat.

Planerat har jag gjort men nu så står jag här med helt andra tankar.

Jag är inte gud eller den som skall döma någon annan.

Visst vill jag ha rättvisa, men den blir inte alls som man har tänkt sig.

Jag slits mellan mycket och får nu se över vad som är bäst för mina barn i det långa loppet inte bara för stunden, utan vad händer sedan?

Jag väljer nog att gå utan att säga ett ord om vad jag vet.För jag har ändå spelat ett spel som ingen vet om.Och nu så vill jag inte mer...Det tar på krafterna att ha känslor och ändå veta att jag inte kommer att få något tillbaka..Vad gör man inte för sina barn?..Men när det krockar dem emellan så är det ett helvete som jag inte önskar någon.

Det bästa är nog att leva mitt egna liv, försöka glömma och gå vidare.Få mina barn på min sida och få dem att färstå vad som krävs av mig i den här situationen....

Gud vad jag önskar att hela sanningen kom fram och att det äntligen blev ett slut på det här.

Att jag får rätt och att jag snart får det som jag så väl förtjänar.

Lycka.....

Kärlek.......

Ömhet.......

Förståelse.....

Lugn..

Vänner....

Och det bästa av allt..Mina barn på min sida och att de inte sviker mig igen.......

Kram på er alla....

Mia..

Lögner.............

Jag skulle vilja ha era åsikter på

lögner.............

Vad är en lögn?-en vit lögn, får man dra en? två?

Vad skulle ni göra, eller hur

har ni reagerat när en person ljuger dig rätt upp i ansiktet?

när du hör vad de säger och vet vad de sagt, men ändå säger de något annat.

Hur känner du dig?

Vad säger man?

Finns det grader på lögnerna.exempelvis, är det värre att ljuga om vad man gör än en lögn om vem man träffat? osv.......Katogorier av lögner, finns de för er?

Många frågor.Men jag är mitt upp i det, och visst mina vänner jag har mina gränser, men jag bara undrar, varför blir man så heligt förbannad?..fast jag är tyst....väldigt tyst...En dag får jag reda på hela sanningen, så tänker jag, tills den dagen är jag tyst........Sen är jag inte guds bästa barn själv, men ljuga om känslor eller vara otrogen, eller hitta på asker som jag vet att min sambo inte gillar, skulle jag inte göra....Bara de saker som jag alltid har gjort, även när vi träffades, de slutar jag inte med, fast han vill........För det finns gränser....

Men idag fick jag en riktigt saftig lögn serverad rätt i ansiktet.....BOM...Jag hörde , men fick ett annat svar.....Jag kan säger er, det kändes............Men men...Här är jag.........Målet i sikte........Kram på er där ute..Mia..

Lycka.....

Hej på er..............

Nu undrar ni väl vad jag har för funderingar idag..hahahaha...

Jag funderar på detta med lycka...vad är det? är det olika för alla? eller är vi det fast vi trycker ner oss själva? är lyckan att vara frisk ? eller så mycket mer? oj va man kan vända och vrida på det...

För mig är lycka att vara älskad för den man är, kunna vara sig själv..Visa vad man tycker och bli respekterad för det, fast man gör fel ibland, det är ju mänskligt ju....Få vara nära de jag älskar och göra saker som bejakar mig själv, sen ochså stoltheten över mig och min familj, att jag klarar av saker som inte alltid är så roliga utan är krav och ett måste för att överleva.....Man släpar sig till jobbet ibland men jag hänger på trots alla motgångar i livet............Det är för mig rena glädjen och mina underbara ungar som är det finaste jag har.....

Sen får livet vara som det är, det kan ju inte inte bli värre....Och det klassiska, det blir inte värre än man gör sig..........

Sen skall jag säga vad jag tycker,,,,Låt ingen trycka ner er...Det är inte erat fel om någon beter sig illa emot er, det är de som är helt fel ute och de är inte värda eran vänskap eller kärlek.

De kan ni vara utan, att älska är sunt, kan du det eller älskar någon så var glad.du är frisk......tack för mig.mia

Heligt Förbannad.......!!

Nu är jag arg!!!!
Satt och läste tidningen idag och jag undrar vart f-- världen är påväg??
Inte nog med att små barn mördas, av sina egna pappor och mammor, så får vi inte hissa flaggan när vi vill eller säga ett ont ord om muhammed, eller någon annan som inte är av svenskt ursprung!!!Jag har inget emot muhammed eller jesus eller någon annan, tvärtom så respekterar jag alla som har en tro och att det är bra för dem som tror och känner så..Alla religioner har sina positiva och negativa sidor, men fanatism och att skrämma, mörda , styra folk är fel!!! Och dessutom inte i ett land som hjälpt dem!!
Man blir ju rädd för att säga sin mening och vara den man är, rädd för att bruka yttrandefriheten som vi har i vårt vackra avlånga land, den som är till för alla olik tänkande oavsett ras eller ursprung...Vart är vi påväg om vi förlorar detta? varför får vi inte säga vår hjärtats mening och det vi tror på?...Vem har rätten att komma hit och göra människor illa för vad andra gör eller säger?...svar ingen, f-- ingen!!!!Jag har levt med invandrare hela mitt liv och tom de skäms, min sons far är muslim och han tycker ochså samma sak och många med honom.Så detta är inget typiskt svenskt utan en human reaktion på orättvisa!!!.tack för ordet........

Så är helgen här...........

Då är det fredag igen..Herregud va fort denna veckan har gått....Men jag tänker inte festa denna helgen.Det gör jag inte ofta men förra helgen räckte för minst sex månader framöver.Det får bli en hemma helg med barnen...Kanske gå en långpromenad och sedan universeum.Vi får väl se.mycket hänger ju på hur de vill ochså..Sitter i tankar om hur jag skall renovera min lägenhet, färger och tapeter och möbler osv..Kul faktiskt för jag gillar att inreda och har många roliga ideer..Det kommer att bli en överraskning för de som kommer till mig för jag tänker hitta på mycket kul.......Sedan har jag börjat fundera på det här med falskhet...Hur falsk får man vara innan man går över gränsen?.Jag har tyvätt nolltolerans.suck, det har nog inte alla, men de flesta normala har väl det.

Sedan detta med vänner, har man väl varit väldigt nära vänner så går de ränderna sällan ur.Det märkte jag igår när jag träffade en gammal vännina som jag ej sett på väldigt länge, hon vill att vi ses och det ska bli roligt att få börja bekantskapen igen för hon är en fin tjej...Sen har jag fått bekräftelse av mina barn.Världens finaste mail......Vad jag grät men det va positiva tårar.....Kram på där ute och ha en riktigt skön helg ute i solen..mia

Dubbel moral.........

Hur är det egentligen med moral?...Tänker vi på vad vi själva har gjort emot andra eller vad vi blir utsatta för?...Lever vi efter den moral vi har eller den som andra har sagt är moral?...Ändrar man sig eller har man alltid samma sätt att förhålla sig på när det händer?...Ja, det är mycket att tänka på när det kommer till den stora frågan..Hur är det med moralen...Jag kom att tänka på den när jag hörde hur en person stöttade och förmanade sin vän, men lever den personen efter det som blev sagt?, svar: nej!..Inte en tanke på vad man själv har gjort emot andra eller vad man utsätter personer för, men när det kommer till kritan så vill de inte att det skall hända en själv eller de närmaste..Då kommer de goda råden och de fina orden fram, och de vet precis vad som kan bli sagt, inte konstigt när de har gjort det själv...Sen så är det glömt när de själva sätter igång...Det finns nog lite dubbelmoral inom oss alla...Tyvärr, det är svårt att leva med men sant..Ingen får såra oss, men det gör ju inget om man sårar , så uppfattade jag det..Visst blev jag arg, men har valt att inget säga..För allt kommer tillbaka en dag......Men jag skall inte säga orden , vad vad det jag sa då-Utan bara leva vidare och veta att , där kom det.äntligen!!..Men frustrerande är det...Orättvist och man blir heligt förbannad och undrar hur f-- fungerar vissa människor?...Jag har min moral, och jag försöker att vara rättvis och nå mina mål, fast det tar tid och kraft så står jag på benen och är fast besluten om att en dag få det jag på mitt sätt..Sen om det är rätt eller fel i andras ögon skiter jag fullkomligt i, för de vet inte hela sanningen och inte heller känner de som jag...Sköt om er där ute! kram........